I huvet på en portis.... (och en matte....)

071023

Lucifer funderar: Tjena mors !! Det är jag som är världens sötaste, snällaste och gosigaste valp. Tycker jag och min matte i alla fall... Min matte tyckte att det är dags att jag presenterar mig nu, och då gör jag väl det då. Vänta, måste ta med matte ut o kissa först bara....

Så, tillbaka igen... OK, ni vet redan vad jag heter, att jag är bäst och att jag är ett svart lakritstroll. Vad ska jag berätta mer då ? Kanske att jag föddes långt uppe i norr, på samma ställe som hon Yazza som redan bor här. Hörde talas om att det funnits nån Paparazzi här förut som också kom från samma ställe. Hmm, dom gör tydligen bra hundar där uppe i Norrbotten eftersom min nya matte hämtar oss så långt ifrån.. :-) Jag och min syrra Britta fick åka flygplan till Stockholm, Britta sov övernatt hos oss en natt innan hennes nya matte kom och hämtade henne. Fast sov är väl synd att säga att hon gjorde. Syrran gillade inte att vara i buren som vi fick bo i den natten så hon gastade så vi andra inte kunde sova heller.... Jag tyckte inte det var nåt fel på buren, den var så stor så alla syskonen kunde bott i den. Hmm, tjejer, säger jag bara.... Hur som helst så for ju Britta sen och jag blev ensam med mina nya kompisar Yazza och Akilles. Yazza var lite grinig några dagar först, hon tyckte att jag var lite onödig, sa hon. Vadå onödig, alla hem behöver väl en Lucifer ?? Nu har hon smält för min charm, och jag får till och med ligga bredvid henne och sova. Men fortfarande blir hon sur när jag vill jaga och sätta tänderna i hennes svans. Undrar varför..?? Den är ju sååå lockande... Akilles var lite avvaktande ett par dagar, men sen blev vi kompisar och nu klättrar jag på honom precis som jag vill, hihi... Min matte verkar vara en snäll men lite snurrig typ. Hon har en massa saker för sig, som vi hundar för det mesta får hänga med på. Än så länge har det varit lugnt, säger hon, jag får inte utsättas för alldeles för mycket saker eftersom jag är så liten. Hallå...!!! Även om jag inte är så stor till växten ännu så vill jag minsann se så mycket som möjligt av allt kul som finns i världen. Jag har redan varit på brukshundklubben och i skogen flera gånger. I skogen får jag hoppa omkring nästan som jag vill - ett tag... Sen säger matte att jag är trött i mina små ben och då ska hon bära mig. Men är hon knäpp eller..?? HON kan väl inte veta när jag är trött i mina ben... Jag vill ju springa med de stora, men se det får jag inte alls så länge jag vill. Idag fick jag göra nåt som jag tyckte var kul fast som jag egentligen inte förstod så mycket av. När vi kom till skogen försvann matte ensam med min bästa leksak i handen. Sen kom hon tillbaka, och jag fick komma ur bilen. Jag fick ta på mig kopplet och vi gick till kanten av vägen och in ett par meter i skogen. Hmm, det var lite konstigt... Jag kände att matte hade gått där före oss - fast hon stod bakom mig... Knepigt... Jag gick i alla fall åt det håll jag kände att matte hade gått, och matte där bakom såg glad ut så jag fortsatte. Jag gick kanske 10 meter eller så - och vet ni ?? Där låg min leksak !!! Jag blev glad, och matte blev jätteglad :-) Jaha, sa hon, nu ser vi att du kan spåra. Klart jag kan, vad trodde hon... Nu måste jag gå och leka lite innan det är läggdags, jag skriver mer en annan gång. Tjingeling !!

070428

Yazza funderar: Nu är det väl ändå på tiden att jag gör min stämma hörd här eller.. ?? Det var väldigt länge sedan någon funderade här, så jag känner att jag får ta mitt ansvar och göra det. Jag har bott i den här tokiga familjen nästan två månader nu, och har börjat inse vilka jag har att göra med... En matte som är snäll och låter mig sova i sängen och ligga på hennes mage när vi kollar TV. Hon är lite svår att få igång på morgonen, men jag gillar också sovmorgnar så det är helt OK. Bara jag får komma upp i sängen och gosa ett tag innan vi kliver upp... Matte brukar hitta på en del kuliga saker, t ex brukar vi fara till skogen, och ibland åker vi till sjön så jag och grabbarna får bada. Hon brukar också hitta på lite skojiga saker här hemma och vi har också varit på brukshundklubben så jag har fått prova agility. Det är kul ! Så har vi Akilles, den "gamle" i hundflocken. Han är schysst och en bra sovkompis. Ja, jag brukar lägga mig intill honom när vi vilar för han värmer så bra... Han är inte så mycket för att leka och så, men ibland ser jag allt till att han får fart så vi kan springa och jaga varandra lite. Till sist är det Razzi. Jaja, säger jag bara.... De där ungdomarna... Han är ju lite störig ibland måste jag säga, men för det mesta uppför han sig riktigt bra. När vi är i skogen så brukar han och jag springa tillsammans, matte säger att vi är likadana när det gäller det där springandet. Och vi är ju halvsyskon så det kanske inte är så konstigt att vi är lite lika... Ja, som ni säkert förstår så trivs jag bra i min nya familj. Matte säger att när jag kom hit blev flocken fullständig på nåt sätt, att jag har saknats här. Och hon har förstås rätt, klart att jag förgyller tillvaron där jag är...

070204

Razzi funderar: Min matte har ju tidigare mumlat om att jag ska bli lydig och bruklig, eller hur det var hon sa... Hmm, hon pratar så konstigt i bland så man förstår inte allt hon säger.. Hur som helst så var jag inte särskilt orolig, hon brukar ha så mycket planer men sen är det inte säkert att det blir nåt av dem, mycket snack och lite verkstad om ni hajjar..? Men den här gången tror jag hon menar allvar ! Visst har vi tränat på en massa saker, som att sitta och ligga och gå och allt vad hon har hittat på. Och spårat en del har vi ju gjort, till och med gått kurs (som om jag skulle behöva några kurser i nåt, hon kunde gått där ensam för jag kan ju redan spåra... onödigt...). Men sen har det varit så lugnt och skönt ett tag. Nu tror jag i alla fall tanten har vaknat till igen för nu är det träning flera gånger om dagen typ... Fast jag måste erkänna att det är faktiskt riktigt skoj. Jag gillar ju att göra saker tillsammans med min matte, om jag gör saker rätt så blir hon så glad och då blir jag också glad. När jag gör fel - vilket förstås bara har hänt en gång eller möjligen två - så är hon tyst och ser lite bister ut och då brukar jag faktiskt göra rätt nästa gång så hon blir glad igen. Sen får man ju godis ibland, alldeles för sällan om ni frågar mig... Men ändå. Och det bästa är när hon tar fram bollen... !! Då vet jag att jag gjort nåt bra, och blir jätteglad och brukar ta ett varv med bollen i munnen. Men det allra, allra bästa är när det blir som idag, och jag får räjsa med min kompis Zaxa !! När man har koncentrerat sig sååå länge på att vara lydig blir man ju trött i huvet men kroppen är ju fortfarande pigg, knepigt det där... Men då är det jättebra att få utlopp för den där energin som ligger där och stör (visst lät det där bra va..? ) Min matte säger att jag är riktigt duktig och fattar saker såå fort. Och det gör jag, bara hon kan förklara riktigt vad det är jag ska göra. Jag är ju en portis...

070110

Matte funderar: Nytt år - igen... Det var inte länge sen förra gången känns det som... Märkligt egentligen, man planerar saker man ska göra och väntar på nästa roliga sak som ska hända. Hela tiden blickar man framåt mot nästa grej. Och sen blir man förvånad över att ett helt år har gått... Knasigt... "Carpe diem", fånga dagen, är ett tänkvärt uttryck. Jag har svårt att ta tillvara på dagar och tillfällen, tempot är hela tiden så högt, så genast när en händelse har avslutats så planeras för nästa och jag hinner nästan inte smälta och ta in det som jag varit med om. Nej, i år ska det bli bättre. Jag ska verkligen anstränga mig för att ta tillvara på varje dag. Nåja, måndagar är ju oftast inte så kul så de kan ju få passera hyfsat obemärkt kanske... Och de dagar jag ska till tandläkaren... Och när jag har tvättstugan... Men alla dom andra dagarna ska jag fånga, så det så.

När jag tänker tillbaka på förra året så inser jag att jag var med om en hel del, både tråkigt och roligt. Det tråkigaste var förstås när Olle blev påkörd. Det roligaste tror jag var att få vara med om Razzis utveckling från liten söt valp till slyngel och huligan... Naturligtvis hände en massa annat skoj; vi var hos vännerna i Norrland, på rasspecial, hos mina vänner i Göteborg, hos vännerna i Tystberga, tillbringade många långa timmar på chatten eller i telefonen med andra vänner, och mycket annat. Alla dessa saker tar jag fram och minns emellanåt. Men jag ser också fram mot detta år med stora förväntningar. Det kommer att hända många spännande saker, både "privat" och i hunderiet... Dessa saker kommer säkert innebära en hel del förändringar i grabbarnas och mitt liv, men förändringar är oftast till det bättre har jag lärt mig. Och är de inte det får man se till att de blir det. Låter enkelt va ..?? Hur som helst så lär det bli ett händelserikt och lärorikt år, det ser jag fram emot !

061129

Akilles funderar: Jaha, då har man gjort det igen då... Måste räkna efter hur många gånger det har blivit nu... Först när jag flyttade från mamma till min första familj. Sen fick jag flytta tillbaka till mamma ett år senare, fast där var jag inte så länge utan fick ganska snart komma till min brorsa Olle och matte Maria så den flytten räknas liksom inte. Visserligen var inte tanken först att jag skulle stanna där men min matte blev så förtjust i mig (naturligtvis, det hade jag kunnat tala om innan...) så jag blev kvar där. Efter ett tag bestämde matte att vi skulle byta lägenhet så då var det dags igen. Det var lugnt ett tag men, suck, så skulle vi minsann packa alla våra saker igen och dra iväg. Denna gång lite längre, till en annan stad. Det var faktiskt lite spännande, massa nya lukter och nya brudar att spana på... Och på det nya stället fick jag äntligen fart på min slöa matte och vi började träna agility. Nåväl, sen kom taxen Maggi och hennes husse inramlades i våra liv och då var det förstås dags ännu en gång. Denna gång fick vi ett jättestort hem så det var helt OK. Ja, sen hände ju lite annat här, odågan Razzi trillade in och började förpesta tillvaron (fast han är egentligen ganska kul men det erkänner jag aldrig...). Sen blev det ju tråkigheter här när Olle försvann. Lagom när livet började bli normalt igen så började matte rota i alla skåp och dra fram en massa kartonger, och jag förstod ju ganska snart vad det var frågan om - byte av koja igen.... Nu har vi precis packat upp alla grejor, och matte irrar inte längre runt och letar efter nån grej som hon packat ner i nån omärkt kartong... Att hon aldrig lär sig... Visst ja, jag skulle ju räkna efter hur många gånger jag har flyttat. Det måste vara sisådär en sex gånger om jag inte räknar helt fel. Nu tycker ni kanske att jag måste vara helt nervklen efter alla dessa flyttar. Men nej då, inte alls. Min matte är ju med så då kan det ju bara inte vara så otäckt för vi tar faktiskt hand om varandra. Och jag ser minsann till att den blå tunnan där det bästa som finns näst efter matte finns är med. Vadå ? Men fattar ni inte det - MATEN förstås... Är matte och maten (och OK då, odågan också....) med så kan inget rubba mina cirklar...

061020

Matte funderar: Vet ni, jag upphör aldrig att förvånas över dessa hundar... Deras förmåga att känna av vilken sinnesstämning jag är i när jag vaknar på morgonen. Eller förmågan att veta vilken av hundarna som ska hamna i duschen när jag börjar blanda till schampo. Eller deras förmåga att se och lära saker, naturligtvis främst saker som de själv tjänar på... Men våra vovvar har också en förunderlig känsla för vad vi människor blir glada av. Ett exempel: Jag har under hösten tillbringat ganska mycket tid i skogen där jag har plockat en hel del svamp, under den senaste tiden främst trattkantareller. Hundarna har sprungit och kollat sånt som hundar tycker är viktigt att kolla i en skog, men med jämna mellanrum kommit och checkat så att allt är OK med mig. Precis som de brukar. Jag har skojat om att de är jätteduktiga på att markera trattkantareller, men först efter jag har hittat dem... Och markeringen har bestått i att de har lagt sig mitt i mitt bästa svampställe... I går gick vi halvmilen på elljusspåret, hundarna var kopplade som de ska vara på vårt motionsspår. Vid ett tillfälle stannade Razzi till och kom lite efter oss andra. Jag vände mig om och skulle locka på honom och såg då att det stack ut något gult ur munnen på honom - en trattkantarell.. !! Jag hade inte sett några trattkantareller... Jag tvärstannade och bara tittade på honom, och sa sedan lite dumt till mitt promenadsällskap "han äter på en kantarell". Razzi stod helt lugnt med svampen i munnen och viftade på svansen och väntade på beröm från mig. Sen började jag fundera... Jag gick tillbaka några meter och bad Razzi att leta svamp. Och vad gör hunden ?? Jo, letar upp ytterligare en kantarell och plockar den... Jag har pratat om att kanske borde man lära hundarna att leta och markera kantareller, men inte kommit mig för att börja träna. Men vad har hänt ? Jo hunden har själv insett att när jag har hittat de där sakerna i marken så har jag blivit glad, säkert ibland ropat högt om det varit mycket svamp och böjt mig ner och visat stort intresse för det som finns där. När han har kommit och kollat vad jag gör har jag bett honom sitta så han inte ska trampa ner alla svamparna. Han har alltså sett att det där är något som  verkligen är intressant för matte. Jag provade idag också - kanske det var en engångsföreteelse igår - och visst letade han upp svampen !! Flera gånger !! Fantastiskt, tycker jag... Så nu ska vi bara lösa ett litet problem innan vi blir ett fullfjädrat kantarellfinnarteam. Markeringssättet... Jag har ju ingen glädje av att vovven hittar trattkantareller om han varje gång han hittar några tar en stor tugga av dem så bara skaftet står kvar....   

061018

Razzi funderar: Nu har det gått ett tag sen sist igen. Och det har faktiskt hänt en hel del här. Jag går ju i skolan som jag berättat tidigare, och vi har ju läxor som jag måste jobba med. Just nu är läxan att jag ska bli överlycklig när jag hittar en liten träpinne i skogen när jag spårar. Varför då ? undrar jag... Hela skogen är ju full av pinnar och jag vill förresten inte stanna och kolla på dem utan fortsätta med det spännande spåret. Men visst, jag får ju korv eller nåt annat gott när jag stannar vid pinnen så det är ju ganska OK ändå... Sen tränar vi en del lydnad ibland. Och det är faktiskt ganska kul, och matte säger att jag är riktigt duktig. Häromdan var vi och tränade tillsammans med schäfern Saxa och hennes matte. Jag var ju ganska intresserad av vad de gjorde, de har kommit lite längre än jag så jag ville ju gärna kolla hur hon gjorde de olika momenten och så. Min matte trodde att jag bara ville leka men jag studerade faktiskt Saxas teknik vid inkallning. Att jag ville springa dit var faktiskt bara för att jag hade ett tips till henne hur hon kunde göra vid ingången... Så det så... Ja, sen har jag ju fyllt år !!! Ett helt år !!! Den dagen hade vi spårkurs, och det är ju kul. Matte gjorde, som hon trodde, ett svårt spår åt mig, men det klarade jag förstås lätt som en plätt. Vad tror hon egentligen, jag har väl näsa som en portis... Sen fick jag (och de andra, vad nu det skulle vara bra för..) varsin ny leksak. Och sen fick jag rådjursfilé och Hasselbackspotatis... Det var mumsigt.. Fast jag trodde ju att matte skulle laga mat bara till mig när hon satte igång eftersom det faktiskt var MIN födelsedag, men det visade sig att människorna skulle äta också. Så jag fick ju bara det som blev över... Och gamle surkarten och piraya-taxen skulle ju förstås vara med och dela. Fyllde de år kanske ?? Jag bara undrar ?? Jag måste erkänna att jag tyckte att presenterna var lite i fattigaste laget, men jag sa inget till matte förstås. Och tur var väl det för nästa dag kom den RIKTIGA presenten... Vi var på portisträff !!! Med tre snygga tjejer och en sandstrand... Fattar ni ?? Rena himmelriket !!! Vi, matte, Acke och jag, åkte till en tjej som heter Tea, och där var som sagt två brudar till - Cookie och Bianca. Och vi hade så kul... Tea är en riktig lyllos som har en egen sandstrand. Jag har tjatat på matte att vi också ska ha det, men det verkar inte som det har gått hem ännu... Jag försökte lära de andra hur man gör när man lajjar på stranden. Först springer man ju runt allt vad man kan så man blir varm. Och då måste man ju förstås hoppa i sjön och svalka sig sen. Man går ut i vattnet en liten bit, sen lägger man sig ner och rullar runt eller bara ligger stilla och njuter. Alla människorna skrattade åt mig när jag badade, kan inte förstå varför... Nehej, nu kallar plikten. Jag ska ta ett varv och kolla flyttkartongerna som står här överallt. Måste ju kolla så allt blir packat på rätt sätt. Sen tror jag matte sa att vi skulle fara till skogen, kanske ska vi spåra eller nåt... Tjingeling...

060929

Razzi funderar: Kanske har någon undrat om jag har slutat fundera.... Eller om jag emigrerat till Australien eller nåt. Eftersom jag inte skrivit nåt på ett tag, menar jag... Nej då, jag har bara börjat skolan. Och det är lite jobbigt ska jag bara tala om. Inte nog med att jag ska till skolan varje lördag, jag har läxor också.... Men tro inte att jag inte gillar det, det är störtkul ju..!! Första dagen i skolan ville våran fröken se lite hur vi betedde oss när våran människa hade trampat runt i skogen och lagt saker där och vi sen skulle följa deras spår. Jag fattade nog inte riktigt vitsen med att gå där och nosa - matte gick ju där efter mig så varför skulle jag gå där hon hade gått en stund tidigare ?? Jag visste ju var hon var så jag behövde ju inte leta efter henne.... Konstiga människor tänkte jag då... Men visst, tänkte jag sen, om matte vill det så gör jag det väl då. Och jag fick massa beröm och godis och sån´t så det var ju helt OK. Sen har jag gjort läxan riktigt duktigt, dvs tränat på att följa mattes spår och nu har jag kommit på att det är ju riktigt kul. Det tog bara nån dag faktiskt. När matte försvinner i väg ensam och jag och Akilles får sitta i bilen själva vet jag att vi ska göra det där roliga sen. När hon senare släpper ut mig ur bilen och plockar fram mina arbetskläder blir jag helt sprallig. Jag ska få spåra !!! Så jag tror att jag har bestämt mig för vad jag ska bli när jag blir stor - spårhund...!!! Så - ring om ni går vilse - jag kommer och letar upp er !!!   

060908

Matte funderar: Idag är det 5 månader sedan Olle förolyckades och jag saknar honom så förfärligt. Jag tänker inte på honom varje dag längre, men han dyker upp i mitt huvud i vissa situationer. T ex när det är läggdags. Det saknas en hund i sängen, så är det bara. Akilles ska ligga vid sidan av mig, Razzi ska ligga på kudden och Olle ska ligga på mina ben. Senast på valpkursen ville deltagarna att vi skulle visa olika saker man kan göra med sina hundar och jag tänkte direkt att "Ja visst, jag kan visa sök med Olle". Men, sen insåg jag att det går ju inte.... Någon sa en gång att egentligen ska man inte ha hundar, det är så jobbigt när de försvinner ur ens liv. Och det ÄR hemskt. Men någon annan sa att "tänk på alla bra saker man får uppleva och alla bra minnen man har med sig". Och det är ju sant. Olle, Akilles och jag har varit med om en massa roliga saker tillsammans, och det är de jag måste minnas nu. Men lik förbaskat är det TOMT.... Olle SKA finnas här... Jag har haft hundar tidigare som jag naturligtvis också saknat när de försvunnit. Men Olle var speciell. Han var en ganska vek hund, vars självförtroende dock växte med hjälp av lydnads- och sökträning. Och han var den bästa lekfarbror och valpkompis man kunde hitta. Att se honom, 28 kilo tung, ligga på golvet och låta taxvalpen Maggi klättra på honom och bita honom i öronen med sina sylvassa valptänder utan att visa en min av irritation var en syn som gjorde en matte nästan tårögd. Att se honom busa med "Beagle-Bellman", 12 veckor gammal, och försiktigt berätta hur en liten valp ska bete sig mot en vuxen farbror är också en bild som för alltid kommer att finnas kvar på näthinnan. Hans självklara sätt att ta sig an Razzi både vad gällde lek och uppfostran när han flyttade hem till oss gjorde mig så glad. Synen när Olle kom i full fart med sökrullen i munnen, och hans glädje och lycka över att ha hittat en MÄNNISKA i en container eller rasmassa och att få berätta det för mig är obetalbar. Hans arbetsglädje oavsett om det gällde lydnad, sök eller vatten-apportering... Hans speciella sätt att berätta att nu är det nog dags att vi gosar lite du och jag matte... Jodå, jag har insett att Olle aldrig kommer hem igen, men jag har inte accepterat det....   

060908

Razzi funderar: Min matte har sagt att jag ska få börja skolan !!! Yes !! Det ska bli jättekul. Tror jag i alla fall... Jag vet ju i och för sig inte vad det är, men matte verkar tycka det ska bli kul så då gör jag det också. Idag var vi och handlade "skoluniform" åt mig. Lite konstig uniform om ni frågar mig, bara några remmar som ska knäppas fast runt magen... Men det ska väl vara så antar jag. Tror det stod "spårsele" på förpackningen. Hur som helst så var det kul att shoppa. Ja, jag fick följa med in i affären, häftigt ! Och OK då, lite jobbigt att prova, det vet ni ju hur det är att prova kläder... Men i affären fanns det sååå mycket kuliga saker - apportbockar man kunde bära runt på, människor man kunde hälsa på, säckar med mat man kunde nosa på och försöka komma in i, hårborstar som väl inte är så kul egentligen..., tuggben som min elaka matte inte lät mig tugga på och minst en miljon olika leksaker... Och vet ni, jag fick alldeles själv välja ut en leksak som vi skulle köpa - till MIG (inte till Akilles, haha rätt åt honom...). Jag tog en konstig hund som piper när man tuggar på den och är grön och gul och blå, den är jättefin, fast hmm, den har inte några ben längre.... För dom tog jag bort när vi kom hem... Nåja, i alla fall så var tanten i kassan i affären jättesnäll för jag fick smaka godis av henne. Och en annan tant kom fram till oss och visste att jag var en portis och sa att jag är söt.... Så dit vill jag åka och shoppa ofta, minst en gång i veckan typ. Fast då får faktiskt matte ta med sig mera pengar för det finns maaassor av saker som jag nog faktiskt bara måste ha.... Ja, jag ska faktiskt gå och tänka ut en lååång shoppinglista till nästa gång så nu har jag inte tid att skriva mer.   

060831

Akilles funderar: Jag måste säga att livet har blivit lite tråkigt. Nu går det dag efter dag utan att det händer såna där kul saker som det har hänt under hela sommaren. Vad har hänt med våran jättekuliga matte ??!! Har hon tappat stinget eller ? Blivit gammal helt plötsligt ? Eller har alla pengar tagit slut ? Ja, jag vet ju inte, men inte händer det nåra jättelajbansaker här inte... Visst, vi är ute i skogen och springer varje dag och jag knölar ihop den där odågan Razzi i nåt dike här och där. Och visst gosar vi i soffan matte och jag (och odågan... bläää) Och vi gör visst massa skojiga saker när vi är i skogen, letar godis och tränar på olika saker. Men vad hände med alla spännande saker som jag trodde vi skulle fortsätta att göra minst varannan vecka eller så ? I sommar har jag varit i Norrland, jag har varit på hundhotellet flera gånger, jag har hälsat på hos syrran Ammie, jag har varit hos Razzis brorsa Harry och jag har varit på utställningar och en massa andra ställen. Men nu - ingenting ? Nej, det här går inte, jag måste snacka med matte att vi i alla fall måste hoppa lite agility ibland. Och jag har sett att det finns rådjursklövar och burkar med blod i frysen, så hon får allt masa sig ut i skogen och lägga blodspår åt mig (när jag nu inte får spåra och jaga levande rådjur som hon fått för sig..) Jag vill ha lite kul !! Fast... gäääsp.. inte nu. Matte har bäddat med rena lakan i vår (hennes, säger hon...) säng så jag måste nog gå dit och gosa ner mig nu. Det är ju så mysigt.... Och jag är trött... Agility förresten, det är ju egentligen ganska jobbigt. Då måste man ju springa fort och mycket. Och jag är ju faktiskt 8 år så jag springer bara fort och mycket när jag själv tycker att jag ska. För är man 8 år så bestämmer man faktiskt själv, vad matte säger kan man strunta i. Jag har ju lärt mig en del knep med åren, hur man får matte att göra som JAG vill i stället för tvärtom.. Om ni vill kan jag lära ut några, men inte så era mattar hör. OK, ett exempel då. När man är ute och promenerar i skogen och matte av någon anledning inte har tagit av kopplet - börja gå sakta och se lite trött ut. Då börjar matten genast att undra om det är något fel på en och tar av kopplet och säger att "OK, gå i din egen takt då". Yes - målet är nått ! Då kan man stanna och nosa där man vill, eller ta ett rejs ut i skogen och leta efter nåt mysigt ruttet att rota lite i om man känner för det. I bland är dom faktiskt lättdresserade, dom där mattarna. Nej, nu är jag trött och måste nog gå in till den där nybäddade sängen.... Vänta förresten, ni ska få ett tips till. Lär er att höra exakt hur det låter när matte tar fram osten ur kylskåpet. Alltså, just när hon greppar den i kylskåpet. Spring då raskt till köket. Då tycker er matte att det är lustigt att ni kan veta att det är just osten hon ska ta fram, och kommer med största sannolikhet ge er en skiva eller två bara för att ni är så duktiga... Det funkar i alla fall med min matte....   

060816

Razzi funderar: Fattar ni vilken matte jag har ? Hon är faktiskt ganska lajban ! Akilles och jag fick följa med på ytterligare en helkul grej för ett par helger sen - rasspecial hette det visst. Här är det minsann ingen rast och ingen ro... Först åkte vi till det stället där vi bodde i hundhotell för ett tag sen. Fast den här gången skulle vi bo i ett konstigt hus på hjul. Som tur var stod huset stilla när vi bodde där... Jag var tvungen att fråga Akilles om han haft det så här hela livet som han bott hos matte, alltså fått åka runt överallt och bo på konstiga fast kuliga ställen. "Jo då", svarade han, "jag har varit med om mycket konstigare saker än det här. T ex när vi bodde i bilen på en lastbilsparkering i Norge mitt i februari... Eller på en annan parkering utanför en idrottshall i Danmark... Eller den gången vi var i ett land där jag inte fattade ett smack av vad dom sa, Holland heter visst det landet."  Hmm, tror att Akilles får berätta om allt han varit med om nån gång. Fast inte nu, jag skulle ju berätta om vad vi gjorde på rasspecialen. Jo, vi sov först en natt i det konstiga huset, och sen dagen därpå kom det en massa andra människor och hundar som också skulle bo i andra likadana hus. Vi fick vara ute i en rastgård, där det luktade en massa från andra hundar - spännande... Och jag träffade min pappa igen !! Han var bara där i rastgården bredvid helt plötsligt, vet inte hur det gick till. Men kul var det. Flera gånger den dagen kom matte och hämtade oss så vi fick gå runt och kolla av omgivningarna, men vi fick gå försiktigt så vi inte smutsade ner oss sa matte. Hmm, skulle jag smutsa ner mig...??? Nästa dag verkade matte lite nervös när vi åt frukost och morgonrastade oss, det var nåt på gång och jag undrade förstås vad det var. Efter en kort biltur till ett fint ställe med gräsmattor och tält och sånt började jag fatta - det var utställning igen ! OK, det vet jag jag ju hur det funkar. Men efter en stund upptäckte jag att det var inte likadant som de andra utställningarna jag varit på, här var det BARA PORTISAR !! Fattar ni så häftigt ??!! Matte pratade med någon och sa nåt om 90 portisar.. !! Wow !! Och inte nog med det, rätt som det var sprang jag på brorsan Poseidon ! Och en massa halvbrorsor ! Matte var lite snurrig hela dagen, om ni frågar mig. Hon var visst nån slags viktig person (trodde hon själv i alla fall) och var med och såg till att det blev en utställning, det var därför hon var nervös och konstig hela dagen. Mitt i alltihop skulle jag visst visa upp mig för en domare sa matte. Hon var lite orolig för att hon inte hade hunnit borsta mig, men det hade ju faktiskt min gamla husse Kjell gjort så det var väl inget att vara orolig för. Nåja, vi sprang runt lite och domaren (hon var jättesnäll...) klappade och klämde på mig. Den här gången fick jag ingen rosett, men min matte säger att jag är bäst i hela världen ändå... Akilles, den gamla mallgrodan, fick i alla fall en rosett. BIM-veteran i classic eller nåt. Som om det skulle vara nåt att bli så mallig för... Fast jag måste erkänna att han var rätt snygg när han sprang och kråmade sig, sån ska jag också bli när jag blir stor. Fast det erkänner jag aaaaldrig för honom... Pust, det var en jobbig dag. Det tyckte nog min matte också, hon såg lite sliten ut framåt kvällen. Akilles och jag sov som stockar hela den natten, tror att matte gjorde det också. Nästa dag tog vi det lugnt och slappade mest, matte berättade frampå kvällen att vi inte skulle åka hem förrän dagen därpå och det var faktiskt skönt tyckte vi. Vi var fortfarande trötta efter utställningsdagen, och dessutom är det ju så himla kul på det där stället med alla hundarna. Matte kallar det numera för Hotel California, jag fattar inte riktigt varför (jag är ju bara 10 månader gammal...) men hon säger att det är för att det är så svårt att komma därifrån... ("You can check out any time you like but you can never leave...") 

060802

Razzi funderar: Idag är jag trött.... Och hur konstigt är det, jag träffade min BRORSA HARRY igår... Ni anar inte hur kul vi hade !! Harry bor ungefär 17 mil härifrån så vi fick åka bil ett bra tag innan vi kom fram. Matte hade inte sagt vart vi skulle - hon är så där hemlighetsfull ibland... Men det är himla spännande, hon brukar ju hitta på kul grejer och då blir det ju en överraskning när vi väl får se vart vi hamnat. Harry bor tillsammans med två bearded collies och en portistant och en massa katter. Nu hade portistanten fått barn för ett tag sen så det kryllade av småportisar hemma hos Harry också, minst 27 stycken.... (Matte korrigerar - 7 stycken var det...) Jag kollade förstås upp vad de var för ena, men det blev inte att jag lekte så mycket med dom. De skulle nämligen till veterinären för att kolla att allt var OK innan de skulle få egna familjer, och när de varit där var de bara trötta. Men Harry och jag lekte förstås !!! Det var kul för han är precis som jag - lagom busig, full av energi och himla snygg... Efter att vi lekt på gården ett tag och mattarna hade fikat (varför måste alltid mattar fika hela tiden...? ) så gick vi portisar och våra mattar på promenad i Harrys skog. Och gissa vad... han hade värsta mysiga leriga dikena i sin skog !!! Som luktade precis så där skunkigt och mysigt som jag bara inte kan motstå... Matte skrek rakt ut när jag kom tillbaka, och Harrys matte Agnetha skrattade så hon nästan trillade omkull. Vadå ??!! Alla andra var ju också nere i dikena... Jaja, jag var den enda som la mig ner i diket, men hur så ? Big deal ? Det finns ju tvål och vatten, eller hur..? 

060720

Razzi funderar: Jaha, då har man varit hemma en vecka då, och livet börjar se ut som vanligt (lite tråkigt om ni frågar mig..). Jaha, ni vet inte var jag har varit ?? Men hallå, jag har ju varit i mina gamla hemtrakter - Norrbotten !! Matte, jag och Akilles har varit och hälsat på i mitt föräldrahem i Blåsmark. Och ni anar inte va´ kul det var.. !! Först åkte vi bil i typ tusen mil, och sov övernatt i en pytteliten stuga i Sundsvall. Sen åkte vi tusen mil till och kom fram till det "hemma" där min pappa Bofors bor. Jag tror minsann att jag kände igen mig lite fast det är nästan 7 månader sen jag flyttade hemifrån.  Samma tråkiga katter som inte vill leka, och samma Stila (hon är naken.. usch, vulgärt...) som fräste när jag ville snacka. Men - det fanns roliga polare som inte var där när jag flyttade. Nä nu ljuger jag, de var där fast de var så små så de var inte kul då. Kix och Pollux heter dom. Jag fick vara i deras lekpark och lattja, det var kul även fast de ju egentligen är småglin... Hallå, en hel månad yngre än jag... Och de var i vägen när jag skulle snacka lite på tu man hand med Sirius... Hmm, det är en snygg tjej det.. Fast min matte glädjedödaren sa att hon är min halvsyster. Suck.... Nåja, det finns fler tjejer... Nu undrar ni säkert om vi bara var på samma gård i två veckor ? Nähä, se det var vi inte. Dan efter vi kom fram började människorna packa bilen igen, vi skulle åka ääännu längre norrut sa matte. Går det ? tänkte jag.. Och det gjorde det. Akilles, jag och några hundar till fick hoppa in i bilen o sen for vi till Polcirkeln. Jag undrade förstås vad vi skulle göra där, och vi skulle sova visade det sig... Hmm, kunde vi inte göra det i Blåsmark ? Tidigt nästa dag fattade jag, vi skulle fortsätta till Gällivare på utställning. Det var skoj, fast jag vann inte... Men det gör inget, jag vet ju att jag är snyggast... Ja, sen hände en massa andra saker på våran semester. Jag lekte med polarna, badade nästan i Linns pool (fast det fick jag nog  egentligen inte..), sprang i pappas skog, var på utställning igen fast i Piteå och vann inte där heller, träffade fler kuliga vovvar, kissade i pappas kök (det fick jag VERKLIGEN inte sa min matte...) badade i ett gyttjedike på myren, sov som en stock i mattes säng, och en massa annat lajbans som jag glömt. Sen skulle vi åka hem, och vet ni vad ? Min gamla matte och lillmatte skulle åka med !! Och vet ni vad en gång till ? Vi fick gå på djurpark !! Vi stannade på Furuviksparken i Gävle, och där fanns det så mycket knäppa djur så det kan ni inte ana... Stora saker med knölar på ryggen, små saker som sa bääää, mellanstora saker som inte kunde gå (eller de kanske inte var lama, de hette nog bara så...) en konstig fågel med jäääättelång blå svans som jag gärna ville sätta tänderna i. Det var ett kul ställe, och god mat hade dom också... Lax med bakad potatis, det var mums... Lite taskigt var det sen när vi fick ligga och titta på när Linn badade i en jääättestor pool. Den vara bara för människor, sa matte. Men vadå, vi är vattenhundar, har ni hört talas om vattenmänniskor kanske ?? Sen åkte vi i alla fall hem till vårat eget hemma. Nästa dag åkte "Norrlandsmattarna" vidare, och jag fick SOVA.... I tre dagar, eller nå´t... Men jag säger bara det, vilken semester !!! Det här var det kuligaste jag har gjort i hela mitt liv, hoppas matte fattar det så vi får göra lika kul nästa år. Och ni, när bara matte får ändan ur vagnen får ni säkert se massa bilder från våran härliga semester.

060620

Razzi funderar: Igår var vi på måndagsträning. Det är sån öppen träning varje måndagkväll på våran brukshundklubb, och matte tycker att jag behöver lära mig att uppföra mig bland folk... Hmm, fattar inte vad hon menar med det... Jag uppför mig ju hela tiden, frågan är bara hur... Fast matte säger att jag är duktig. I går när vi kom ner på planen var Bino där. Bino är en schäfer som jag har lekt med ett par gånger. Han ville nog bra gärna leka igår också, men båda våra mattar sa att vi inte fick. Mörtar.... Fattar dom inte att den stora planen bara typ är till för att lekas på. Inte att ligga och träna passivitet... Vadå passivitet ? Jag är faktiskt 8 månader och då finns inte det i min värld. Fast det gick ganska bra, jag tuggade bara lite på gräset och reste mig och nosade runt bara några gånger, trots att det kom ganska många andra hundar och var med. (Jag har förresten genomskådat mattarna och hussarna, passivitetsträningen gör dom bara för att dom ska få sitta i gräset och lata sig och prata massa strunt...) Sen tränade vi lite fot-gåing eller vad det heter. Och sen kom några andra hundar som skulle ligga plats och då hängde förstås min jobbiga matte på och jag fick ligga stilla flera timmar.... Kändes det som i alla fall. Fast det kanske bara var två minuter och matte stod ju faktiskt ganska nära mig så jag tyckte nog det var helt OK. Hmm, man kanske skulle bli lite lydig i alla fall.. Levergodis är ganska gott....   

060619

Razzi funderar: Vi har bott på hundhotell igen. Matte också den här gången. Ja, ni läser rätt, matte och vi har sovit på hundhotell... Visserligen är det inte klart med hundbås och sån´t men det ska visst bli plats för hundar i det hus vi sov, så vi var faktiskt först med att inviga det redan innan det är färdigt. Det ni ! Det är helt OK att bo på hotell tycker jag. I alla fall när matte är med. Men det var bara ett problem - sängen var för liten.. Jag fick inte plats. Jag fick sova på golvet !!! Har ni hört så dumt ? JAG, sova på golvet... Akilles den gamla surkarten var snabb som ögat (enda gången han är snabbare än jag...) och la sig bredvid matte och jag fick inte plats... Måste faktiskt klaga lite till hotelledningen tror jag. De får faktiskt ställa in tillräckligt breda sängar på hotellrummen. Annars är det kul på det där hotellet, där finns en massa hundar att lattja med. Ett par av dom är visst till och med mina halvbröder, säger matte. Fast de är så små än så de är inte lika kul som Charlie och brudarna. Men en sak undrar jag, vad ääär det för små svart-vita dammtussar de har där ? Två små ettriga saker, bison bearnäs eller nåt kallas de visst. Jag fattar inget... Vadå ? Bichon havanais ? Jaha, var det så de hette... Jaja, små och lurviga är de i alla fall. Och fräste åt mig när jag råkade snava på dom för femtielfte gången gjorde de. Känsliga typer de där bearnäserna... Hur som helst så vill jag inte åka hem därifrån, jag har sagt åt min matte att vi väl kan flytta in där (vi är ju så ofta där i alla fall ju..). Men hon säger att hon inte vill bo i ett hundbås. Och OK då, det vill kanske inte jag heller. För hemma hos oss får jag plats i sängen....

060616

Matte funderar: Jaha, nu börjar det.... Det som alla blivande portisägare borde fundera både en och två gånger över INNAN de tar hem den lilla sötnosen. Tovorna !!! Hittills har jag levt i nåt slags rosa skimmer - det är ju så uuunderbart med en portisvalp. Han är såå snäll, och kamma gör man bara för att vänja valpen vid hantering... Snäll är han fortfarande. Och träna hantering behöver vi inte längre på samma sätt. Men kamma måste vi... Och värre lär det bli. Nej, jag ska inte överdriva, så farligt är det inte - ännu... Och nej, jag är inte förvånad, jag har ju haft två pälsmonster tidigare så jag vet ju vad jag har att vänta. Men av någon anledning så kan jag inte minnas att perioden då valppälsen föll av var så farlig. Förträngning, kallas det... Nåja, det är bara att plocka fram kammen och rensa bort alla miljoner saker jag samlar på mitt kombinerade köks- och trimbord, och se fram emot en tid med daglig genomkamning av en styck valp. (Kanske bäst att gömma undan klippmaskinen så inte frestelsen blir för stor... )   

060609

Razzi funderar: Idag åkte vi till ett ställe som heter "Ammies Knäppe". Vi var där i början på veckan också, och då var det två tjejer där. Den ena var visst nån Ammie, som är Akilles syster, och den andra var en liten tjej som heter L-a. (Jättesöt om ni frågar mig, men lite liten... Men kom igen om nåt år eller så..) Hur som helst, idag när vi kom dit var de inte där !!! Hallå.... Vad skulle vi då dit och göra..? Matte skulle visst ställa undan några skor som tjejernas husse glömt, eller nåt. Men jag ville ju snacka med tjejerna. (OK då, stajla lite för den där lilla sötnosen också kanske...) Hon Ammie var jättekul att reta när vi var där senast, fast det värsta är att hon är lika snabb som jag... Och trodde att hon var nån himla morsa, som skulle tala om för mig hur man beter sig eller nåt. Kan inte fatta det, jag som bara retades lite grann... Min matte sa att jag gott kunde ha det, Ammie hade helt rätt när hon läxade upp mig. Hmmm...... Man kan faktiskt märka att Akilles och hon den där är syskon, de beter sig likadant när jag vill lattja lite. 

060608

Razzi funderar: Våran matte har ingen humor. Det är nu konstaterat och klart. Idag när vi var ute i skogen skulle jag lätta upp stämningen lite och drog ett race i diket. Att det var en massa sörjigt vatten där kan väl inte jag rå för heller..? Men OK, att jag retade Akilles i en kvart så att han tröttnade och var tvungen att knöla ihop mig lite kanske jag kan ta på mig då.. Fast att han gjorde det just i det där sörjiga diket var faktiskt inte mitt fel. Så det så...  Men matte är faktiskt lite orättvis. Jag tränar faktiskt undervattensapportering i dikena. Eller var det under-lera-apportering..? Minns inte riktigt. Hur som helst tyckte min matte att jag var otacksam, som var nybadad och fin och så var tvungen att bete mig så här. Jag fattar ingenting jag...

060604

Akilles funderar: Jag har grunnat lite på en sak... Vem har bestämt att hundar ska duscha ? Det är inte det att jag har nåt emot vatten eller så. Jag gillar att dricka vatten, helst ur kranen i handfatet. Jag gillar också att bada ute, och då ska det gärna vara i såna där härliga pölar ni vet, som luktar riktigt unket och mysigt... Jag kan också tänka mig att hoppa i sjön och ta en simtur om jag är på rätt humör. Men duschen.... Fast *viskar så inte matte hör* egentligen är det ganska skönt att duscha, men det tänker jag aaaldrig erkänna. Jag märker direkt när det är min tur att duscha och då skojar jag lite med matte och går och lägger mig under köksbordet så hon får lyfta fram mig. Och så släpar jag mig in i badrummet - och kräver typ ett hundkex för varje steg. Jag har lärt våran matte att ge mig det, hon tror att om jag får godis så tycker jag att det är mindre obehagligt att gå in i duschen. Man får inte vara dum... Fast egentligen har nog matte genomskådat mig för länge sen, så nu är det nog bara nån slags procedur vi ska gå igenom när det är dags att duscha.