Vad är en portis ?

Tja, det krävs lite tid att förklara det, så jag hoppas du har tid att stanna en stund så ska jag berätta...

Om du vill ha en mera officiell beskrivning av vad en portugisisk vattenhund är, tycker jag du ska läsa rasstandarden, den hittar du  här. Denna standard är ju det exteriördomarna ska gå efter när de bedömer våra hundar i utställningsringen. Och, framför allt, det dokument uppfödarna hela tiden måste ha i bakhuvudet i sitt avelsarbete. Det är jätteviktigt, eftersom det är det dokument som talar om hur vi skiljer en portis från t ex en pudel. Alla raser har ju ett ursprung någonstans, och har haft en uppgift. Portisen var t ex fiskarens arbetskamrat, den mexikanska nakenhunden offrades till gudarna, och griffonen jagade råttor. Många av dessa uppgifter har idag försvunnit, men rasernas egenskaper och exteriör som hänger samman med vad hunden använts till, är inte desto mindre viktiga att behålla. 

Här tänkte jag försöka ge en mer vardagsnära bild av rasen. Det är ju mina, synnerligen subjektiva, erfarenheter av rasen men jag hoppas det ska ge en bild av vad en portis egentligen är. 

Först och främst vill jag slå fast att en portis är en underhållare. Ja, det är ganska enkelt, en portis har en medfödd talang att roa sin omgivning. Visst, den kan Oroa också ibland, men då beror det troligen på att den inte riktigt fått utlopp för all den energi som finns i den förhoppningsvis vältrimmade kroppen och alerta knoppen... Portisen vill ha ett jobb. Ingen vill väl vara arbetslös, inte heller denna hund som råkat födas med ett stort mått av intelligens och problemlösningsförmåga. Jodå, en portis kan må jättebra om den "bara" får gå långa promenader och springa i skogen då och då, men av egen erfarenhet vet jag att den blir ännu lyckligare av att få en riktig sysselsättning. Vad är då bra sysselsättning ? Tja, det kan vara t ex att spåra matte i skogen, träna agility på klubben, leta upp "försvunna" leksaker på gräsmattan, träna momenten i lydnadsklass 3, leta godis på svåra ställen i huset, gå med matte till jobbet på servicehuset för att ge några exempel. Den portugisiska vattenhunden har använts till praktiskt arbete på fiskebåtar under mååånga år, och det är väl tokigt av oss att tro att dess arbetsvilja skulle försvunnit på de förhållandevis få år som vi har haft denna hund "bara" som sällskapshund. Och skulle den försvinna bör vi tänka om i vår avel....   

En sak är viktig att påpeka - en portis är ingen brukshund i traditionell bemärkelse ! Dvs den har inte samma egenskaper som t ex en schäfer eller rottweiler. Däremot kan man med framgång träna en portis i lydnad, bruksgrenar, agility, viltspår, räddningsarbete, ja endast fantasin begränsar. Det gäller bara att hitta rätta träningsmetoderna. En portis är intelligent. Det innebär att den fattar snabbt vad den ska göra - för snabbt ibland.... Så när vovven har gjort ett moment ett par gånger så vill han gå vidare till nästa. "Varför ska vi göra detta igen, jag kan ju det här nu... Vad är nästa grej..? " 

En portis är ingen svår hund, men man ska veta vad det är för sorts hund man köper. Portisen är en mycket aktiv hund med en stor vilja att vara husse/matte till lags - om jag kräver något meningsfullt... Man ska också vara medveten om att samtidigt som hunden användes till att apportera fiskar och annat ur havet, så vaktade den båt och material. Detta innebär att det finns en viss vaktinstinkt i rasen, som oftast tar sig uttryck i skällande när det ringer på dörren, dock utan aggressivitet. Men jag vet också att det finns en instinkt hos hundarna att vakta sin flockledare, så jag rekommenderar inte den som har onda avsikter mot mig att komma för nära..... De människor som däremot beter sig "normalt" och inte visar någon illvilja mot mig accepteras direkt.     

Men kan denna så aktiva hund koppla av och gosa i soffan då ? "Så ofta du vill, matte....." En portis vill gärna vara nära sin människa, och för den delen sina hundkompisar också om det finns fler såna i familjen. När jag går från ett rum till ett annat har jag en svans av portisar efter mig. Vilket kan vara aningen påfrestande ibland, om man städar t ex. Jag ser också ofta en stor svart hårig hög som ligger mitt på golvet - det är tre portisar som ligger och vilar. På varandra.... Portisen har förmågan att kunna koppla av när det inte är arbete på gång. Detta hänger troligen kvar sedan tiden på fiskebåtarna. Om något redskap trillade överbord skulle hunden snabbt och självständigt hoppa i vattnet och apportera det, och kanske simma en lång sträcka i höga vågor. Däremellan vilade hunden. Och det är ju inte särskilt praktiskt att busa och hoppa omkring på en fiskebåt med det begränsade utrymme som råder där...

Pälsen då ? Tja, det är en hund med päls, mycket päls.... Det går inte att borsta hunden i början av januari och tro att den håller sig tovfri fram till mars.... Nej, en ordentlig genomkamning ett par gånger i veckan krävs för att varken hund eller matte ska bli vansinniga på tovorna. Min erfarenhet är att den lockigare pälsen tovar mindre och är lättare att sköta än den vågiga. Portisen har inte underull och fäller inte i vanlig bemärkelse. Men den tappar hår, precis som vi människor. Se på kammen om du inte kammat dig på ett par dagar, där finns väl massa hår ? Precis så fungerar portisens päls. Det hår som släpper fastnar i pälsen och skapar de förhatliga tovorna. Så mitt råd är att underhålla pälsvården regelbundet. Pälsen under unghundsperioden är ett kapitel för sig. Många är de portisägare som klippt eller åtminstone funderat på att klippa ner sina hundar vid ca 1 års ålder. Visst kan man göra det, men den som är lite envis kammar sin hund dagligen... Och kammar... Och kammar.... Och till slut så är den svåra perioden över och du har en hund med vacker päls igen.

Klippningen på en portis är lite speciell. Nosen klipps ren från päls, likaså bakdelen från sista revbenet och bakåt. En plym på svansen sparas. Denna klippning sägs vara rent funktionell, eftersom hunden ibland skulle dyka och hämta upp redskap etc under vattnet så hölls nosen ren från päls för att den inte skulle förblindas av hår. Pälsen på bakdelen var överflödig och klipptes helt enkelt bort. Man sparade pälsen på framdelen för att skydda inre organ mot nedkylning, benens päls fick vara kvar för att skydda mot skador när hunden tog sig upp i båten efter utfört arbete. Svansen används som styråra när hunden simmar, och detta förstärktes genom att päls sparades på yttersta delen av svansen. 

Det är inte svårt att lära sig att klippa sin hund själv. Det krävs kanske lite träning innan resultatet blir perfekt, men övning ger ju som bekant färdighet... 

Fortsättning följer.....